The Scarecrow
Ikväll känner jag mig som motsatsen till en fågelskrämma igen. Folk som är dumma nog att ha sina fåglar instängda i små eländig burar större delen av dygnen går verkligen miste om någonting. Trots att de kan vara enormt irriterande så är det mysigt när de får vara fria och en verklig del av ens liv istället för stackars uttråkade små krakar bakom galler. Just nu sitter jag i soffan med laptopen på soffbordet och försöker spela med Ylva samtidigt som jag försöker avvara ett lillfinger åt Pippi att gosa med. Går så där, men nu har i alla fall Spike slutat att försöka vara med. En svartsjuk Spike är en jobbig Spike, han jagar bort Pippi och beter sig lite allmänt som en dryg översittare. Jag fick ett finger i munnen på honom med men så fort han ínser vem det är spottar han ut mig igen, snällare mot mig än mot husse :p
Matte: "Men Spike sluta nu!"
Husse: "Vad händer?"
Matte: "Han är svartsjuk! Pippi vill gosa och han jagar bort henne!"
Husse: "Vad elakt!"
Matte: "Han vill bita henne! Jag gick emellan och då stoppade han in mitt finger i munnen men spottade ut mig igen."
Husse: "Ja man kan ju inte bita matte."
Matte: "Nej, hon smakar illa..."
-Spike gapskrattar-
Tack så mycket.
Kommentarer
Trackback