Cha-Cha
De senaste dagarna har varit skitjobbiga. Vi har varit övertygade om att vi suttit och vakat vid gammelhunden Cha-Chas dödsbädd. Snart 13år gammal började hon löpa. Hon har alltid löpt kraftigt men den här gången hade jag direkt en känsla av att allt inte var som det skulle och ett par timmar senare blev det tydligt. (Varför känner jag alltid bara av dåliga saker?) Blodet började rinna ur henne. Livmodern som flippat ut. Hon har inte haft några krafter alls. Veterinären sa att valen var: avvakta eller operera. Operation har inte varit något alternativ, hon är för skruttig och det känns inte snällt att låta en så gammal hund gå igenom en så stor operation som det innebär att ta bort livmodern så vi har valt att avvakta.
Till idag har det känts som att hon har haft en 5% chans att överleva, så illa har det varit. Men igår kväll började hon bli lite piggare, hon blöder fortfarande men inte alls lika mycket. Hon har orkat äta, torrfoder i morse som hon aldrig varit så förtjust i och lite kycklinglever när vi vågat lämna henne hos André så vi kunde handla. Och senare har hon klarat av att gå in till mig, ställa sig på bakbenen och vilja komma upp i sängen. Så hon har blivit enormt mycket piggare! När det var som värst bara låg hon och orkade inte ens lyfta huvudet för att hälsa när man rörde henne. De andra är övertygade om att hon klarar sig nu men jag vågar fortfarande inte andas ut..
---
Och lika snabbt är hon dålig igen...
Kommentarer
Trackback