En torsdagkväll.

Jag har svårt att finna någon ork att engagera mig internetaktivt om råttor just nu. Som vanligt blir jag lite spyfärdig på klimatet som ständigt infinner sig i råttvärlden. Folk hugger på varandra när chansen finns och verkar anstränga sig till det yttersta för att tolka allting på värsta vis. Ingenting nytt visserligen men det suger ändå musten ur mig. Av och till är det helt inte roligt helt enkelt. Jag blir less och kan inte begripa hur det kan bli så här när det handlar om ett litet sött husdjur! Jag betraktar och förundras och glädjer mig åt att jag alltid valt att stå lite utanför för att slippa vara en del av de här fånerierna. Jag vill glädjas och dela min förtjusning med mina råttor med andra som har samma intresse, inte behöva läsa andras tjafs hela tiden.


Dessutom är jag lite ledsen för det är tydligt att snyggingen Muskot håller på att säga farväl, han har blivit riktigt gammal den senaste veckan och ser inte ut att ha långt kvar. Försökte låta honom träffa Tequila för ett tag sedan men några sådana hormoner verkade han inte ha utan verkade snarare tycka att lillan var sjukt jobbig. Hon gjorde sitt bästa för att han skulle se henne, putsade, fjäskade, la sig på honom, hon försökte det mesta men ingenting lyckades. Inte lätt att bli avvisad inte! Hon ska få träffa en annan dejt istället, jag har bara varit för låg den senaste veckan för att orka släpa upp burar och greja om.


Har jag skrivit att jag avstog från att förnya mitt medlemskap i SRS i årskiftet? Ett beslut jag inte ångrat men det leder förstås också till att inga ungar från mig längre kommer att vara registrerade, istället kommer samma info att fås av mig på ett annat papper.

Casanova



Casanova
Black Husky Roan. Född: 080720

e: Pumpkin Silver Black (Dumbobärare)
u: Showtime Leapfrog Silver Black Eubk mm
Egen uppfödning

Casanova var kärlek vid första ögonkastet så självklart fick även han stanna här. Men kärt barn har många namn och Casanova blev han inte kallad länge, istället började en beslutsam sambo att kalla honom för fanskapet. Sambon höll på att bli galen på honom när han var liten. När de var små fick han passa dem medan jag städade burar och det gick inte en minut utan att Cass försökte hitta på några dumheter. Han slängde sig handlöst ned från soffan, flög upp i fönstret och allt annat han kunde hitta på. Och när han fick flytta in med de stora pojkarna rymde han ständigt. Trots att han har lugnat sig betydligt sedan dess är det här en väldigt lekfull råtta med mycket fart och jag älskar det, det är omöjligt att inte vara glad när han är i närheten. Dessutom har han på senare tid visat sig vara en riktigt socialsmart råtta, flocksmart. Han lyckas numera hantera Rasmus och Oskar när de visar sina sämsta sidor. Försöker de mopsa upp sig mot någon är han snabbt där och försöker reda ut det. Som det ser ut nu skulle jag tippa på att han blir Alfahanen när han blir äldre.

Visst var han bedårande som bebbe?


Corpse Reviver



Corpse Reviver
Dark Pearl. Född: 080720

e: Pumpkin Silver Black (Dumbobärare)
u: Showtime Leapfrog Silver Black Eubk mm
Egen uppfödning

Här hemma kallas Corpse tillgivet för sälen på grund av sin färg. Corpse var en råtta jag egentligen inte tänkt spara men han var så otroligt söt och charmig som liten att jag inte kunde stå emot och jag har inte ångrat en sekund att jag sparade så många som tre killar ur den här kullen, jag är nöjd med dem alla. Supercharmiga med sina speciella egenheter. Just Corpse är den mest jämnmodiga och stadiga av dem, helcool och modig. Finns det problem brukar han vara den som först hittar ett sätt att lösa dem. I flocken gör han inget särskilt väsen av sig, han bara finns där och bidrar med sitt lugn. Alla tycker om honom, till och med den dryga översittaren Rasmus är snäll mot honom.

Busfrön



Som vanligt tar städning av burar så otroligt mycket mer tid än vad det skulle behöva. Russian klättrar upp och leker i blommorna så fort jag vänder ryggen till och Corpse kör sitt vanliga race. Springer runt mina fötter och undersöker allt medan jag städar men så fort jag är klar och ska stoppa in råttorna försvinner han spårlöst. Nåja, det skulle åtminstone ha varit spårlöst om inte voffsingen varit så duktig som hon är och snällt talar om för mig vart förrymda råttor tar vägen. Men under soffan är det omöjligt att nå honom så då blir det till att sitta och vänta till han kommer ut innan jag kan fortsätta med städningen och ta tjejernas bur också. De brukar visserligen inte hoppa ner på golvet men det vore en dum risk att ta.

RSS 2.0