Bellonas Råttor

Som det nog märkts har jag inte orkat med att logga in på blogg.se för att uppdatera råttbloggen sedan jag flyttade min vanliga till wordpress. Så nu flyttar råttornas blogg med. Här har ni nya adressen: http://bellonasratz.wordpress.com

Muskot somnade in för ett tag sedan,nästan 2 ½ år gammal. Kvar finns hans bror Chili som jag nu tycker väldigt synd om, de var så tajta. Enda ur min kryddkull som fortfarande finns i livet.

I nuläget mår jag inte så bra och fter mycket velande och en hel del ångest lutar jag åt att inte ta någon kull på Tequila nu trots att jag så gärna skulle vilja ha små miniatyrer av henne, hon är så mjuk och ljuvlig. Jag vet inte om jag är förmögen till det engagemang som krävs men samtidigt tror jag att en liten kull bebbar skulle muntra upp mig, vem blir inte glad av råttbebisar liksom? Än har jag dock inte helt bestämt mig så jag ska fundera på saken ett par veckor till.

Jag har svårt att finna någon ork att engagera mig internetaktivt om råttor just nu. Som vanligt blir jag lite spyfärdig på klimatet som ständigt infinner sig i råttvärlden. Folk hugger på varandra när chansen finns och verkar anstränga sig till det yttersta för att tolka allting på värsta vis. Ingenting nytt visserligen men det suger ändå musten ur mig. Av och till är det helt inte roligt helt enkelt. Jag blir less och kan inte begripa hur det kan bli så här när det handlar om ett litet sött husdjur! Jag betraktar och förundras och glädjer mig åt att jag alltid valt att stå lite utanför för att slippa vara en del av de här fånerierna. Jag vill glädjas och dela min förtjusning med mina råttor med andra som har samma intresse, inte behöva läsa andras tjafs hela tiden.


Dessutom är jag lite ledsen för det är tydligt att snyggingen Muskot håller på att säga farväl, han har blivit riktigt gammal den senaste veckan och ser inte ut att ha långt kvar. Försökte låta honom träffa Tequila för ett tag sedan men några sådana hormoner verkade han inte ha utan verkade snarare tycka att lillan var sjukt jobbig. Hon gjorde sitt bästa för att han skulle se henne, putsade, fjäskade, la sig på honom, hon försökte det mesta men ingenting lyckades. Inte lätt att bli avvisad inte! Hon ska få träffa en annan dejt istället, jag har bara varit för låg den senaste veckan för att orka släpa upp burar och greja om.


Har jag skrivit att jag avstog från att förnya mitt medlemskap i SRS i årskiftet? Ett beslut jag inte ångrat men det leder förstås också till att inga ungar från mig längre kommer att vara registrerade, istället kommer samma info att fås av mig på ett annat papper.

Som vanligt tar städning av burar så otroligt mycket mer tid än vad det skulle behöva. Russian klättrar upp och leker i blommorna så fort jag vänder ryggen till och Corpse kör sitt vanliga race. Springer runt mina fötter och undersöker allt medan jag städar men så fort jag är klar och ska stoppa in råttorna försvinner han spårlöst. Nåja, det skulle åtminstone ha varit spårlöst om inte voffsingen varit så duktig som hon är och snällt talar om för mig vart förrymda råttor tar vägen. Men under soffan är det omöjligt att nå honom så då blir det till att sitta och vänta till han kommer ut innan jag kan fortsätta med städningen och ta tjejernas bur också. De brukar visserligen inte hoppa ner på golvet men det vore en dum risk att ta.

Nu har jag haft toalätt som bottenströ ganska precis lika länge som jag tidigare hade toalätt blandat med spån och har kunnat sluta mig till att det inte gör någon skillnad för råttorna, inget mer rossel och inga fler tumörer. Ett resultat jag egentligen inte är det minsta förvånad över för spån använde jag alltid till kaniner, marsvin och hamstrar tidigare och dem hade vi inga problem alls med. De mådde prima. Spåndebatterna som går i råttvärlden verkar lite överdrivna men jag förstår absolut tänket "better safe then sorry". Dock kommer jag själv vid nästa städning återgå till blandningen jag hade innan, den funkade utmärkt. :)

Stora burens galler kändes så sunkigt att det inte hjälpte att torka så med hjälp av sambon släpades åbäket in i duschen för rejäl skrubbning. Fräsch och fin blev den. Men det är verkligen en pärs att städa burar samtidigt som råttorna är ute. Corpse hoppade bara ner på golvet och sprang runt där och lekte medan Russian istället hoppade upp i fönstret och grävde i blomkrukor. Såg det inte direkt så det är lite synd om blomman sambon fick av sin mamma när han fyllde år. Och när det blev dags för pojkarna att gå in i buren igen så bestämde sig Corpse för att gå upp i rök. Varför gå in i buren när man kan gömma sig under soffan så matte inte når en? Jag svär på att han satt där och räckte ut tungan åt mig och nynnade: "Du kan inte ta mig, du kan inte ta mig..." Han kom fram så småningom i alla fall och nu ligger de och sover efter sina bus.

Var det tänkt att det skulle bli men det är omöjligt. Hur gör ni för att få vettiga bilder? Det är helt hopplöst här hemma med tjejerna, de bara springer efter mig, klättrar på mig, står och stirrar efter mig och det blir inte särskilt roliga bilder.

Tequila ställde till slut upp på en bild åtminstone.



Tequilas mamma Leapfrog härmade sin dotter


Större delen av maffian


I övrigt såg bilderna mest ut så här när jag försökte sitta med dem och knäppa kort samtidigt


Och satt jag inte hos dem stod de bara på rad på armstödet istället

I morse satt jag på golvet i köket och tittade på Muskot, min Chocolatepointade Himalaya kille som är snart 2år och 4månader. (Född: 061108.) Han är i gott skick, sover en hel del men är pigg och i god hull. Inga tecken på bakbenssvaghet ännu. Han bor med sin blinda bror Chili som också tågar på men inte är riktigt lika pigg. Innan det blev Pumpkin som fick bli pappa åt Leapfrogs ungar provade jag med Muskot men hon släppte inte till där. Nu började jag däremot fundera på att se vad hennes dotter Tequila tycker om honom. Ju mer jag funderar på det, desto mer villig att försöka blir jag. Åldern och konditionen är helt klart ett plus, han har fin storlek också. De har en gemensam nämnare i stammen, Asterixin Oikee Lupaus. Bror till Muskots mamma och Morfars far till Tequila, det är tillräckligt långt tillbaka för att det inte ska avskräcka mig. Frågan är väl mest om han vid sin ålder är fertil. Ännu är det inte aktuellt, en månad till får det dröja innan jag gör ett försök att sätta ihop dem. Går det inte vägen så blir det söta lilla Iggy ändå, men det skulle vara härligt om Muskot kunde få till något.

Ni kan ju hålla tummarna lite fint i alla fall ;)

Köparna har svarat nu och bortsett från att en var lite störig mot sin brorsa när de skulle bestämma vem som skulle vara boss så verkar allt vara lugnt. Har ägnat veckan åt att studera och klämma på de 5 råttor jag själv sparade ur den kullen och jag är nöjd med dem alla. Inca och Maya är fortfarande förvisade till egen bur och den har stått vägg i vägg med hanarnas till nu utan att hanarna ens tittat åt dem, skönt nog. Den urusla alfahanen Rasmus är fortfarande en tyrann så här har jag inte sett några tecken alls på att de försökt göra upp rangen sinsemella, jag har överhuvudtaget svårt att se rangen hos hanarna för tillfället. De verkar inte bry sig så mycket om den själva förutom att alla backar för Rasmus.

Jag är glad att rapporterna från köparna inte var värre för jag älskar dessa råttor! Casanova, fanskapet enligt sambon, har alltid varit min speciella lilla älskling. Men jag kan inte låta bli att avguda Black Russian. Han har blivit så lik sin pappa Pumpkin som ung! Bortsett från att han ser likadan ut så beter han sig likadant och känns likadant när man tar i honom! Det är underbart, jag har fått en ny Pumpkin! :)

Det enda tråkiga just nu är att jag upptäckt en juvertumör på underbara lilla Gin.

Jag har velat lite i fråga om parningar. Amira har jag lagt på hyllan. Jag är övertygad om att det bara är dålig hantering från uppfödaren som är boven för hon är i övrigt jättetrevlig. Men, jag vill inte riskera att använda en hona som inte är riktigt 100 eftersom det sedan är hon som ska uppfostra ungarna. Inte värt chansningen.

Däremot kommer det bli en parning mellan Tequila och Iggy senare i vår. Antagligen i slutet av April/ början av Maj. Svart, svart och ännu mera svart är förhoppningen, silver black. Högst troligt att det dyker upp Roan också.

En av köparna hörde av sig med tråkiga nyheter. Särskilt en av killarna i Drinkkullen blev väldigt stressad av hennes honor och den andra var inte helt 100 han heller. Så nu har jag mailat runt bland köpare med honor som köpte hanar ur kullen för att få höra hur deras hanar reagerar. Mina egna 3 hanar jag sparade bryr sig överhuvudtaget inte om mina honor som de bor precis inpå och även vistas lösa på samma platser som honorna (inte samtidigt förstås!) Och de två honorna jag sparade i kullen är 2 av de ljuvligaste tjejer jag haft. Otroligt sociala, mjuka, kontaktsökande och pussiga. Orädda och nyfikna. Det är en av dem jag vill använda i aveln med Iggy Pop så nu hoppas att de har roligare saker att berätta. Det var en stor kull på 14 ungar, överseende med 2 sämre hanar kan jag ha men hoppas innerligt att det inte är många fler.

Jag är hemma hos familjen i Alfta och hälsar på och tog inga råttor med mig så råttbloggandet tar en paus till slutet av januari.

Jag kan inte annat än att vara förälskad i Tonic, den lilla muppråttan har blivit en så otroligt härlig dam. Lugn, mjuk, förnuftig och genomgo. Det här dygnet har det varit hennes tur att vara sällskap åt Amira så efter morgonens hundpromenad så har vi tillbringat några timmar i soffan. Hon har legat hos mig och omsorgsfullt putsat mig i hårbotten.

Det är annat än med Tequila och Piña det, systrarna bus är som små magneter. De är nästan översociala. Vill pussas, hela tiden. Får de inte det försöker de stjäla mina örhängen istället. Det är mindre trevligt när de försöker släpa iväg örhängena medan de fortfarande sitter fast i mina öron. Ibland får man bända upp munnen på dem för att de ska släppa taget om ringarna Men de är så så gulliga att det är svårt att göra annat än att skratta åt deras påhitt. Amira går det sakta men säkert framåt med. Hon piper inte längre när jag tar i henne och är inte riktigt lika stel, nu vågar hon till och med klättra på mig frivilligt. Söt och genomsnäll är hon, men det är tydligt att hon blivit hanterad alldeles för lite under uppväxten men det är nog den enda bristen med.

Snart är det jul och dags att åka upp till Hälsingland igen, jag blir kvar över nyår. Hade inte tänkt ta med mig några råttor upp men nu börjar jag fundera på om Amira och någon tjej till sällskap åt henne ska få följa med så att det jag hittills åstadkommit med henne inte ska vara om intet.

Jag har fått lite förkylning här hemma med. Efter att jag själv varit snorig så är det ett par av snuttarna nyser lite smått ibland.

Det händer inte mycket på råttfronten här just nu. Jag försöker lära känna Iggy och Amira. Amira är svårflörtad men Iggy och jag börjar klicka nu men jag är inte särskilt förvånad över det, av någon anledning tyr sig oftast hanarna lättare till mig än vad honorna gör även om tjejerna de är översociala och klängiga de med. Lyckades dock få ett finger i kläm mellan råttor och mat igår fast i vanlig ordning är de snabba att spotta ut mig igen när de inser att matte inte är mat trots allt. Amira bor just nu i en dunabur så att vi ska kunna lära känna varandra bättre, tjejerna får turas om att bo med henne eftersom jag inte har hjärta att låta någon bo i den buren mer än nödvändigt. I vanliga fall fungerar den som bebisbur.

Lillan börjar så sakta att tuffa på sig lite i buren. Tonic fick byta plats med Leapfrog och visar sig vara helt fantastisk när hon slipper marodörernas dumheter som stressade upp alla. Hon är mjuk och lugn, Lillan tyr sig till henne och hennes sällskap verkar vara väldigt välgörande för nykomlingen. Hon vågar sig ut ur huset, skuttar runt med de andra och klättrade upp till luckan för att hälsa på mig när de andra gjorde det så det går framåt. Det märks att hon inte hanterats så mycket som hon hade behövt men hon verkar ganska nyfiken av sig så det ska bli roligt att se hur hon utvecklas och om jag kommer kunna använda henne i avel i vår, förhoppningsvis med Pumpkin igen först och främst. I alla fall ett par dagar till ska de få vara ensamma med henne innan jag börjar slussa in de andra en i taget. Tror det är bäst för henne att få bli tryggare först innan hon behöver möta häxorna igen, hon behöver skaffa sig lite självförtroende innan hon är redo för det.

Och Iggy är en pipmaskin, men vem kan klandra honom när man har en biffig 700gramskille som bryskt sticker in huvudet i huset och blänger och helst önskar att man ska gå upp i rök?

Och nu när jag sitter här och inser jag att jag glömt borra hål i de nya durkslagen jag köpte på ÖB, killarna skulle få sig ett par de med men nu är klockan för mycket