Who's to say where the wind will blow

Hade tänkt skriva ett långt minnesinlägg om henne men inga ord jag kan skriva kan göra henne rättvisa så jag låter bli att försöka. Men tomt är det. Ingen liten gris som hälsar en i dörren med sina ynkliga små pip och viftar på hela sin lilla kropp. Ingen gris som står utanför dörren och skriker på morgonen för att hon vill komma in till mig och upp i sängen. Jag hajjar fortfarande till så fort någon har slängt något svart bylte i soffan i hennes hörn. Det är svårt att förstå att hon är borta. Det svåraste var att lämna hennes kropp hos veterinären för kremering. Lämna henne hos främmande människor, hon som var så reserverad. Trots att jag ser kroppar som ett dött kärl utan koppling till personen som bott i dem så känns det fortfarande förjävligt, som ett svek mot henne. Den delen var fruktansvärt svår, att behöva gå därifrån utan henne.

Lika snabbt som hon blev bättre, lika snabbt blev hon sämre igen. Så hon fick somna in hos veterinären. Aldrig känt mig så här eländig eller gråtit så här mycket någon gång, men jag instämmer med mamma som fick ta det svåra beslutet. Det kändes rätt, det var tid för henne. Att operera bort livmodern var inget alternativ och att försöka behandla bort pyometra verkade så gott som lönlöst. Det var inte rätt att låta henne gå igenom det. Nästan 13 år fick vi med henne. Varje stund kommer minnas med glädje.

Hundvakt. Hemma med grisen som börjar bli lite rörligare. Lämnar man henne i bädden och sätter sig i soffan så stannar hon inte kvar där länge. Vickypuckot lyckades trycka upp grinden vi har för trappen just nu så André hittade henne tre steg ner i den när han kom hem. Inte bra! Det är jobbigt att hålla koll på hundar när de gaddar ihop sig!

Ett klagomål: Sandra och Mamma har förstört mig! Jag tittar på körslaget och blev den här gången uppriktigt förbannad över vem det var som åkte ut. not my proudest moment. Så illa att det är pinsamt!

Trött och gräslig huvudvärk så säng snart tror jag, då ska man bara välja vilken säng också. Valen: sova kallt och få ont i nacke eller trängas med liten. Känner inte för att trängas med lillan så vi får väl ta dubbelsängen inatt.

Försökt med lite olika schampon och balsam som de säger ska vara bra på lockigt hår, sådana med lite eller inget silicon. Olivserien, Naturelle, Oriflames Coconut & Rice Milk,  Nourishing Conditioner tom Coop X-tra. Helt värdelöst! Försökt använda de ett tag för att se om förbättring kom när håret fick vänja sig men knappast. Det blev strävt, lockarna blev risiga och hårbotten kliade. Apotekets apoliva köptes in i huset här uppe på försök och jag blev glatt förvånad. Apotekets saker brukar aldrig vara någon höjdare på mig men det här schampot och balsamet gör mitt lockiga rufs mjukt, ofrissigt och glansigt. Det trivdes håret bra i, blir nästan lite väl glansigt ibland.

De senaste dagarna har varit skitjobbiga. Vi har varit övertygade om att vi suttit och vakat vid gammelhunden Cha-Chas dödsbädd. Snart 13år gammal började hon löpa. Hon har alltid löpt kraftigt men den här gången hade jag direkt en känsla av att allt inte var som det skulle och ett par timmar senare blev det tydligt. (Varför känner jag alltid bara av dåliga saker?) Blodet började rinna ur henne. Livmodern som flippat ut. Hon har inte haft några krafter alls. Veterinären sa att valen var: avvakta eller operera. Operation har inte varit något alternativ, hon är för skruttig och det känns inte snällt att låta en så gammal hund gå igenom en så stor operation som det innebär att ta bort livmodern så vi har valt att avvakta.

Till idag har det känts som att hon har haft en 5% chans att överleva, så illa har det varit. Men igår kväll började hon bli lite piggare, hon blöder fortfarande men inte alls lika mycket. Hon har orkat äta, torrfoder i morse som hon aldrig varit så förtjust i och lite kycklinglever när vi vågat lämna henne hos André så vi kunde handla. Och senare har hon klarat av att gå in till mig, ställa sig på bakbenen och vilja komma upp i sängen. Så hon har blivit enormt mycket piggare! När det var som värst bara låg hon och orkade inte ens lyfta huvudet för att hälsa när man rörde henne. De andra är övertygade om att hon klarar sig nu men jag vågar fortfarande inte andas ut..

---

Och lika snabbt är hon dålig igen...

Hoppade på 12bussen och åkte till Helena igår. Som alltid mysigt och underbart. Hon är det främsta skälet till att jag aldrig kan bli helt nöjd med att bo i Karlskrona, hon är alldeles för långt bort!

Vi hade i alla fall tur med vädret. Pendlade mellan -2 och -4 och blåste inte allt för hemskt. Så efter att ha slappat ett tag gick vi ut till hästarna och selade på hennes lilla vackra 2½åring, fullblodstodet Tequila. För att vara så ung är hon helt ljuvlig trots att hon är väldigt livlig och var ovanligt stirrig och trippig i stallet. När hon blir äldre kommer hon nog bli fantastisk. 16 Maj ska de göra treårstestet så snart nog har de lite jobb framför sig så att hon ska kunna rida henne i skritt, trav och galopp i båda varven men efter det skulle hon få gå till hösten utan att ridas så hon hinner bli lite äldre innan de börjar ordentligt. Ska bli kul att se hur det går för dem.

Vår lilla körtur gick bra trots att de inte kört mycket. Och vi körde dessutom utan bett för första gången, hon höll på att tappa tänder så vi testade bettlöst och det var inga problem. När vi kom förbi isrinken vid skolen blev hon rädd för några småkillar som spelade hockey men det gick bra. Istället för att bli rädd och sticka i full fart så var det mest att hon konstrade lite. Men vilken trav den hästen har! Höga knän och snyggt hållen hals. Helena är lite rädd för att det ska bli en dressyrhäst av henne istället för en fälttävlans ;)

Iaf, underbar dag med den alltid lika underbara Helena.

Det är alltid lika roligt att komma hem med nya saker - tills man kikar hur mycket pengar som runnit bort. Sandra och jag hängde med mamsen och Laila till Bollnäs idag. Hade tänkt komma hem med mer doftvax. Men ena butiken håller på att lägga ner och hade redan sålt slut på dem och i den andra var det slut på allt som luktade gott. En svart BH kom jag i alla fall hem med. Och 3 värmeljuslyktor, hårspray och ett mörkrött nackellack. (och tyvärr kunde inte Sandra och jag stå emot ett besök på biggans heller, dyrt godis men ack så gott)

På väg hem piper telefonen - kläderna från ellos hade kommit. Så nu har jag nya jeans, en fin tjocktröja, en blus, en tunika, 2 baströjor (svart och brun), 2 linnen (svart och brun) och nya trosor. Nice. Och vem träffar man på ica om inte Jolin! Det var ruskigt länge sedan. Hann bara med ett par minuter men var kul att träffa henne igen i vilket fall. Tack och lov att vi inte har haft några -27 som de stackarna i Ovanåker, hua!

Imorgon får det lov att vara varmare annars kommer jag frysa ihjäl när jag ska till Helena. Tillåter vädret så ska vi köra lillfisan Tequila. Unghäst och sto, det säger det mesta. Vi får se om vi och vagnen överlever det, Helena garanterade inget.

Trött med, undra om jag skulle gå och ta ut Vicky och Pepsi en snabbis och sen gå och lägga mig. Urk smink ska tvättas av. Och sminktvätten är på övervåningen. Orka springa upp och ner igen och sedan vänta in Pepsi, Vicky och Cha-Cha så att jag kan stänga dörren och lägga mig.. Tre hundar har jag inatt. Trångt men de kanske kan värma upp rummet iaf, tänt 11ljus för att få upp värmen. Nej någon ansiktstvätt orkar vi inte med utan får bli vanlig tvål, ansiktet förlåter mig nog om jag är snäll och kladdar på lite extra nattcremé.

-18,6 visade termometern när jag kom upp imorse. Jippi! Nåja det betyder i alla fall att det är vindstilla och fint väder, tänkte jag och såg fram emot en mysig morgonpromenad. Jo visst ja. Halt som fan av hårdpressad snö efter att de röjt undan snön men inte grusat, det är ett under att jag inte ramlade. Och inte nog med det. Det var så kallt att Vicky och Pepsis tassar frös. Fick stanna var 15:e meter och att värma tassar så att vi kunde fortsätta, för självklart turades de om att hoppa på tre ben. Så mysig var den promenaden. Lång blev den definitivt inte men vilken tid det tog!